Ikväll sitter jag och hoppas på att min lever ska sluta göra ont. För nu gör den bara förbannat ont. Jag mår illa och känner mig allmänt jävlig, gråtfärdig. Det är sjukt vad ont det gör, känns som knivar i levern. Imorgon hoppas jag att Linnea kommer hit. Det vore trevligt. Då lagar vi mat, pratar skit, busar och har roligt. Och kanske sover litegrann också, om det behövs. Vi får se vad som händer!

Inte en enda alvedon under hela dagen än så länge heller! Finfint. Nu ska jag snart börja dra mig till kojs innan levern plågar ihjäl mig, iaf känns det så. Tjoflöjt.


Kärleken har mer krokar än en fiskelina.  Det ni.