Idag skulle jag laga ett hål i överkäken hos tandläkaren. Eftersom det gick så bra sist så avbokade jag mitt besök där förra veckan och satsade direkt på att laga ett hål. Och nej, det var inte kul. Hade ångest redan igår och det var ju inte bra. Imorse hade jag ont i magen och hundra miljoner fjärilar där också och kände mig rätt panikslagen när jag satte mig i stolen och fick bedövning. Men sen efter det så gick det bra. I början låg jag och spände mig och vänta på att det skulle göra ont men det såg dom på mig och frågade varför jag gjorde det. Jag får ju faktiskt bedövning nog för att man skulle kunna dra ut min tand, så jag borde nog fokusera på att slappna av ganska direkt, fast det är svårt. Det var över på 45 minuter och jag andades och överlevde. 

Känns väldigt konstigt i käften nu, typ som att bedövningen inte riktigt släppt fast det gör lite ont i hela sidan. Men det ska nog gå över, skönt att ha det bortgjort i alla fall!

Nästa gång jag ska dit är på måndag tror jag, för ett sånt där inskolningsbesök bara. Tror ändå jag ska gå, för att liksom gå dit och så händer det inget stressigt eller jobbigt utan bara enkla saker som inte är otrevliga. För sen på onsdag ska jag laga ett litet hål nedanför det jag lagade idag. Sen vill jag faktiskt inte laga nå mer i detta liv!

Sjätte besöket:
Det var i tisdags, eftersom att min tand gick av på söndagen när jag ännu var i Gävle. Samma tand som gick av sist, bara tre månader sen dom lagade det. Nåja, var till tandläkaren på tisdagen iaf och var jättenervös, men så fort jag kom dit så sa hon att vi inte skulle borra idag och då dog jag lättnad! Hon kollade på tanden som gått sönder, putsade och rengjorde den och sen tränade jag på att ta bedövning. Det var jävligt äckligt den här gången men jag överlevde så jag antar att det gick bra. På fredag bokade vi in tid så att jag skulle komma dit och borra.

Sjunde besöket:
Det var idag, och jag skulle laga tanden som gått sönder. Trodde faktiskt att jag skulle hyperventilera och störtböla, men jag har nog aldrig nånsin varit så lugn när jag lagat en tand som jag var nu! Tandläkaren sa att det var bland de minsta lagningar hon gjort så då kände jag mig lite lugnare. Jag fick bedövning och det gick bra, och lagningen också. Jag andades och jag överlevde. Och det gjorde inte ont! Och jag var sjukt glad att jag överlevde sen, utan att ens ha bölat. Faktiskt så trodde jag att jag skulle dö, hade till och med skrivit ett avskeds-sms till Christoffer hahah! Han blev nog lite orolig för han hade skrivit fyra sms till mig under tiden jag var där (en halvtimme), stackars pojke. Mig var det i alla fall inte synd om idag, för det gick så bra!

Även om vi gick fortare fram i planeringen, för min första planerade lagning är egentligen typ sista mars har jag för mig. Så det var ett stort framsteg att jag klarade av att göra det nu, för i tisdags så frågade hon om jag velade vänta längre, men jag hade så jävla ont och det ilade så mycket så jag ville göra bort det så fort som möjligt.

Nästa besök är på måndag, då ska vi nog träna på som vanligt med bedövning och sånt.

Var på mitt femte inskolningstillfälle hos tandläkaren idag. Var inte så jättenervös, men ändå litegrann för jag visste att jag skulle få bedövningsspruta. Allt gick ändå bra och sprutan var inte så hemsk, förutom att det gjorde lite ont då och då, kommer inte riktigt ihåg varför men hon förklarade det bra i alla fall så jag fattade. Trodde aldrig nånsin att jag skulle klara av att ta bedövning såhär fort, men med bedövningssalva före var det inte så jättefarligt. Jag har ju aldrig fått det före så det var kanske inte så konstigt att jag har tyckt att det varit skit-obehagligt. Men ändå, ingenting som man vill vara med om direkt.

Nästa tillfälle är först om tre veckor så det blir ett tag. Kommer säkert vara hur nervös som helst då eftersom det är så länge sen och jag har säkert glömt bort att det inte är nå farligt då.

Jag var hos tandläkaren på Alla hjärtans dag men jag skrev ingenting om det eftersom vi bara gjorde samma saker som sist (ta bort tandsten med ultraljud, ta med tandtråd, putsa, polera osv) och det gick bra, så det är lite tråkigt att bara skriva samma.

Idag var jag jävligt nervös när jag skulle dit för jag visste att vi skulle kolla på sprutan. Fick kolla på bedövningssalvan, sätta den på handen, kolla på sprutan, använda den på nån liten grej och massor. Jag tycker att det känns som att dom kör in hela sprutan i tandköttet men det är bara ungefär en millimeter(?) och det har jag inte vetat förut. Sen fick jag prova att ha sprutan i munnen utan att hon stack mig och så avslutade vi med det. Fick sitta 15-20 min innan jag kunde gå för jag var yr jättelänge, men jag hade ju legat och spänt mig och ett tag var det så hemskt att jag ville gråta, men det gick över när det inte hände nått hemskt.

Nästa gång ska hon bedöva i munnen med sprutan så jag kommer nog vara jävligt nervös. Fast såhär i efterhand så kom jag på att jag faktistk aldrig fått bedövningssalva förut innan jag tagit sprutan, så det är kanske därför jag varit helt jävla uppriven och tyckt att det var jättehemskt. Det kanske inte blir så farligt nästa gång då, jag hoppas i alla fall inte det. Hon säger att det är jättestor skillnad på tänderna och tandköttet nu motför hur det var tidigare och det är ju också en bra sak.

Eftersom jag åkte till Gävle istället sist då jag skulle till tandläkaren så dröjde det ett tag innan jag fick tid igen. Så idag var andra besöket hos tandläkaren på inskolning. Vi gjorde inte så mycket annat än det vi gjorde sist, förutom att hon tog bort tandsten med ultraljud. Har hört att de är typ jättehemskt så jag var skitnervös men hon visa mig den där grejen, slog på den och allt och berätta hur det skulle kännas så när hon väl använde den så var det inte så himla hemskt, fast det var ju lite småläskigt.

Idag var jag hos tandläkaren själv för första gången på 19 år. Det är ett stort framsteg för mig. Det var faktiskt inte så hemskt men det är nog för att man har lärt känna tandsköterskan lite och hon är alltid så trevlig och positiv. Hon passar verkligen att ha hand om såna som har tandläkarskräck för hon poängterar så ofta att allt ska göras i min takt och att jag ska säga till om det går för fort och är otäckt.

Nästa vecka på måndag ska jag dit igen, ska nog gå själv då också för vi skulle göra samma saker igen.

Idag var första besöket hos tandläkaren på inskolning. Vi pratade lite om vad min rädsla kan bottna i men kom inte fram till något, och de frågade vad det är jag är rädd för (t.ex. att ligga i stolen, bedövning, borren osv) och kom fram till att ja, det är allt haha. Till och med att sitta i väntrummet gör mig supernervös och så fort jag sitter i stolen så väntar jag bara på att något ska göra ont. Brukar ha ångest flera veckor och ibland till och med månader före tandläkarbesöket, men idag blev jag nervös först när vi stanna bilen på parkeringen och bara det är faktiskt ett stort framsteg för mig.

Sen pratade hon och visade hur man borstar tänderna på rätt sätt, pratade om användning av tandtråd och flourskölj/tabletter och sånt. Efter det skulle hon putsa mina tänder för att se hur jag tyckte det var. Och det var ju inte alls farligt, mer än att det gjorde ont ibland för mitt tandkött var inflammerat. Sen tog hon med tandtråd och visade hur jag skulle göra för jag har väldigt trångt mellan tänderna. Sen skrapade hon tänderna och fyfan vad äckligt det var, jag bara ryste! Fast hon tog det lugnt så det gick bra, men mysigt är det ju inte. Efter det var det inte så mycket mer, då avslutade vi.

Hon var väldigt positiv och tyckte vi hann med mycket idag och att jag var lugn. Det var bara i början som jag kände mig nervös. Nästa gång jag ska dit är på torsdag nästa vecka och då skulle vi göra samma sak och prata lite om kost och vad som händer när man stoppar något i munnen. Kände mig jätteglad efter dagens besök, har aldrig mått så bra när jag lämnar tandläkaren :)

Har gjort en ny kategori; Inskolning hos tandläkaren. Ni fattar nog ingenting men det är så att jag har börjat gå på inskolning hos tandläkaren på grund av min rädsla. I förstahand vill de inte ge lugnande direkt eftersom rädslan för tandläkare aldrig kommer att släppa då. Därför ska man börja om från ruta ett och sakta gå igenom allt och låta mig prova på allt för att se om det hjälper.

Jag skäms absolut inte över min tandläkarskräck, trots att jag är nitton år och aldrig har gått ensam till tandläkaren och kanske borde skämmas. Jag tycker inte det är fel att vara rädd för något, jag är glad att dom försöker hjälpa mig. I den här kategorin kommer jag att skriva om mina tandläkarbesök under inskolningen, dels för att andra ska få läsa som kanske också har tandläkarskräck, men också för att jag själv ska kunna gå tillbaka och kunna läsa vad som har hänt och hur det har gått, för att eventuellt ge mig mindre ångest inför ett tandläkarbesök. Till en början kommer jag att gå en gång i veckan, och sedan kanske utöka till två gånger i veckan. Jag är mycket skeptisk till att skräcken kommer att försvinna på såpass kort tid, men det ska bli kul att se om det hjälper och jag kommer att vara positiv och ge det en chans.