trodde faktiskt inte mina ögon när jag vaknade imorse. det snöade. inte lite heller. ungefär 5 cm snö säger pappa att vi fått idag. snö i juni?! vafan är det här? nåväl, snö i juni and time to face the truth. linnea kom till mig vid åtta, jag kastade i frukosten i magen och gjorde mig klar. vi cyklade den korta biten till sjöpen, sa till gympaläraren att vi inte ids vara med utan istället gör klart klänningarna på slöjden. jag sitter nu och funderar över vad jag har gjort i skolan egentligen.. rullade upp till skolan iaf och sydde som idioter, sen tog vi en paus och rullade ner till statoil, jag köpte en köttbullsbaguette och linnea fyllde på sin mage med godis. sen cyklade vi upp igen, satt och surra lite och fortsatte sen med klänningarna. blev klar typ, ska göra det sista hemma. så vid tvåtiden drog jag, linnea, david, robin och mattias ner på stan. david fick cykla på min cykel, jag sadlade och linnea på pakethållaren, mattias på egen cykel och robin hade moppen. david påstod att det var nå fel på styret när han vinglade åt alla håll och kanter..

det blev inhandlat en bh + genomskinliga axelband som jag ska ha på balen iaf. sen knallade vi ner till dojan och david köpte nått åt sin lil'sis. satt där och surrade ett bra tag ändå. vi pratade en del om min hissfobi eftersom jag, linnea och david ska sova i linneas brors lägenhet på onsdag som ligger på sjätte våningen i fokus. jag måste alltså kuta som fan i trapporna. robin kom på att han skulle kasta mig in i hissen, knyta fast mig där och låta mig åka i tre timmar. haha jag klarar verkligen inte av att åka hiss, det är min största fobi. tror det hör ihop litegrann med klaustrofobi (cellskräck). jag har det inte annars men just hissar har jag väldigt svårt för. andra trånga utrymmen är okej, känner mig inte bekväm i dom men det är inte så farligt. åka hiss går verkligen inte, hur mycket jag än försöker. nåväl, trapporna är min bästa vän. nu borde jag kanske sova så jag orkar upp imorrn..? idag...?


världen blir kallare, snart hörs inte ett knyst. vi sväljer smärtan och håller tyst