Idag har Christoffer åkt hemåt, för drygt fyra timmar sen. Helvete vad tungt det var. Jag visste att det skulle bli jobbigt men jag trodde fan inte att jag skulle lipa såhär mycket. Det är värre än när jag åkte från han i Gävle och inte ens visste OM jag skulle få träffa han igen men nu när jag vet att jag kommer göra det och ungefär när så känns det ändå sjukt jobbigt. Men det har väl att göra med att känslorna är annorlunda nu än de var då.
Det här höstlovet har varit underbart och jag har inte varit såhär glad på länge. Jag har umgåtts med Christoffer i princip dag ut och dag in.. Fattar inte hur jag ska kunna klara av att sova ensam inatt och speciellt inte när sängkläderna luktar Christoffer.
(och nu räknar jag veckorna fram till jullovet)

Dagen har tillbringats hos familjen Larsson där vi även vaknade upp så jag har inte kommit hem till hålan förrän vid niotiden. Christoffers tåg gick tio i åtta på kvällen så sen hämtade mamma mig från stationen och vi for på Coop och jag köpte glass. Mami köpte massa annat gott. Jag tror förresten att lille Jack Larsson blev lite småkär i mig, han ville att jag skulle pussa han flera gånger så till slut fick jag nästan börja ta betalt sa jag till han. Då undrade han varför jag kunde pussa Christoffer så mycket men då sa jag att det var för att han hade betalat mig så bra ;) Och sen undrade Jack också om jag och han inte kunde pussas med tungorna. Haha, han är söt!


ehe, tröstäta.. vad fan är det? :o

Nu går smsen för fulla muggar till pojken på tåget. Jag ska förflytta mig till soffan och vara social med mamma innan pappa och Jonte kommer hit, då ska jag dit över och sova. Eller försöka sova iaf.

Linnea är underbar och ringde mig en sväng idag för att höra hur det var nu när pojken har åkt. Jag älskar dig gumman!