Engelskalektionen, idag:
Vi ska dramatisera nå grejs nästa vecka så idag skulle vi träna till det. Sofie och Johanna satt och läste och det var snart min replik. Vi svamlade lite (speciellt jag iaf) för jag var så less på att läsa samma sak flera gånger om. Jag låg på en bänk med huvudet mot Sofie och Johanna satt vid mina fötter. Johanna läste det hon skulle och så var det min replik, samtidigt som jag hörde nått mumlande i bakgrunden så ropade jag:
- "No, fuck off!!" (och inte så tyst heller), istället för "no, stop that!" som jag egentligen skulle säga.
 
När jag vände mig om till vänster ser jag Hans, våran engelskalärare. Det är våran andra lektion med honom. Han hade just ställt oss frågan om vi kunde komma in i klassrummet en sväng (det var det "mumlandet" som jag hörde). Sen tyckte jag han nämnde nånting om "That was not a part of the text" fast jag vet inte? Jag skrattade iaf så tårarna rann, Sofie och Johanna skrattade dom också och jag hann få fram "Eh, I'm sorry?" (eftersom han antagligen trodde att jag skrek åt han) innan Hans återigen frågade om vi kunde komma in i klassrummet. Jag försökte låta lite mer seriös och intresserad så jag frågade om vi kunde läsa klart texten först. Hans fru är engelsk, dom verkar prata engelska hela tiden. Hans kan i alla fall svenska, jag vet inte om Sue kan det. Hon låtsas iaf som att hon inte kan det.. Jag hade Sue i engelska förra terminen.
 
Jag skrattade så jag höll på att dö och undrade varför inte Sofie och Johanna kunde nämna att Hans snart hade vägarna förbi..?! Men dom sa att dom inte visste att jag skulle säga något såntdär och visst, det fattar jag ;) Hans var inte inne i klassrummet när vi kom dit, så när han väl kom tillbaka så började jag fantisera och prata om att han hade låst in sig på toa och grinat. Han såg lite rödgråten ut.. Nå väl, jag gjorde ett gott intryck, garanterat det bästa jag kunnat komma med..