Dag 1 - presentation av mig själv


Jag heter Evelina Mari Hermansen-Auoja och är född 4 januari 1992. Vi bodde i Malmberget när jag föddes men flyttade till Gällivare när jag var 3 år för då skildes mina föräldrar. Med mamma flyttade vi vartannat år tills jag var kanske 10-12 år eller nånting. Med pappa har vi bott på samma ställe sen jag var fyra tror jag. Just nu bor mina föräldrar grannar. Vi bor i ett hyreshus mitt i stan, pappa i den ena trappuppgången och mamma i den andra. Bor varannan vecka med byte på måndagar. Det har alltid varit så och jag är liksom van nu. Ibland sover jag nån natt extra hos den andra men det känns konstigt på nått sätt, för man är så van vid dessa rutiner som man har haft nu i 15 år. Jag har en lillebror också som är 16 år, han fyller 17 i februari. Min mormor och morfar är födda i Norge. Farmor är från Sverige och farfar från Finland, så jag har inte så mycket svenskt blod i mig egentligen eftersom jag är hälften norrman.


Vi har alltid haft djur hemma och jag är uppvuxen med hundar. Förutom hundar så har vi haft katt, fiskar, fåglar, sniglar och råttor bland annat. När jag var liten sa mina kompisar och deras föräldrar att vi hade ett zoo hemma för vi hade så mycket djur. Jag är dock allergisk mot hundar sedan nästan fyra år tillbaka, men det är ingenting som jag har brytt mig om speciellt mycket. Medicinen som jag äter just nu funkar väldigt bra.

Jag är väldigt envis, ett riktigt planeringsfreak som måste ha koll på allting och inte nog med det så är jag en tidspessimist också, vilket är ganska jobbigt för mitt eget bästa haha! Jag är livrädd för alla sorters insekter eftersom jag blev biten av en timmerman när jag var liten. Får panik när jag ser humlor, getingar, trollsländor, bromsar och sånt äckligt. Ibland kan jag till och med börja grina för jag får sån panik haha.. Jag är även en grubblare och ältar alltid saker i dess evighet.


Jag är beroende av min mobil och i princip hela mitt liv finns i kalender i mobilen. Jag blir stressad och nervös av att vara utan min mobil, fast det är nog rätt vanligt bland ungdomar nu för tiden.

Det var väl en hel del om mig, och det får räcka!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0