Igår när vi var ut var det en kille som frågade mig vart jag kom ifrån. Jag sa att jag var från Gällivare och bodde mitt i stan, då sa han att det lät som att jag kom söderut ifrån. Jag vet att sen jag träffade Christoffer så har jag ändrat på dialekten lite och säger vissa ord som jag inte gjort förut, men det blir ju lätt så. Pappa säger att jag är en sån som byter dialekt så fort jag kommer nedanför Stockholm (han glömde nog att Gävle ligger ovanför Stockholm).
 
I början tyckte jag att Christoffer hade typ annorlunda men ganska skön dialekt, fast nu är jag ju så van vid hans röst så jag tänker inte på det längre, den låter som vanligt för mig nu. När jag är i Gävle så har jag en dialekt och när jag är hemma har jag en annan helt enkelt. En gång ringde jag till Michaela från Christoffers mobil när jag var där nere och hon hörde typ inte att det var jag för jag hade annan dialekt ;) Och jag har börjat säga "ögena" istället för "ögonen" för det gör vissa där nere. Vet inte varför jag har börjat med det men jag säger så iaf. Jag säger också typ "e dä" istället för "är de(t)" haha. Sen säger jag "lär" också (istället för borde, ska, måste, osv.) och det har jag aldrig gjort förut.
 
Tycker bara de är lite kul att jag ändrar dialekten såpass mycket att folk lägger märket till det, för jag själv tänker inte alls på att jag gör det.