Fyfan vilket kalasväder det har varit i helgen! :) Har varit ute i princip hela dagarna så jag hoppas att jag fått lite färg också och inte bara inbillar mig. Jag och Sophie skjutsade Christoffer till tåget för fyra timmar sedan. Trots att det börjar närma sig två år så vänjer man sig likt fan aldrig när man måste säga hejdå. Men man har ju överlevt hittills så :) Nu tar nedräkningen fart igen för det är inte länge tills jag åker ner.





Jag har ont i magen för dom kommande månaderna, men sån är ju jag. Det har ju löst sig förr så det löser väl sig nu också :) Skulle önska att pengar växer på träd.. Färga håret vill jag också göra för det är så äckligt ful utväxt nu så det finns inte, men vi ska se vart jag ska håva fram dom pengarna ifrån här framöver :) Nu ska jag börja bege mig över till pappa och sova ensam i min stora kalla säng som luktar älskling. Jobbigt.

Svårt att ta farväl, svårt att vara isär