Jag har nyss varit med om den värsta tågresan i mitt liv. Det måste vara det värsta jag varit med om, världens största jävla skämt.

Vi kliver på tåg 94 i Gävle, som faktiskt är i tid (bara någon minut sen). Under resan hann vi bli en timme sena, så vi kom till Långsele klockan ett och skulle kvällsrasta hunden. Christoffer går ut med henne, och jag kliver bara precis utanför tåget och står och tittar på. 20 sekunder, max, var vi ute, sen vänder vi oss om och ser hur tåget börjar rulla. Konduktören har inte blåst i pipan, och verkar inte fatta att vi står kvar, fastän vi sprang efter tåget. När konduktören åkte förbi så stod han och glodde ner i nå papper. Jävligt smart!! Kan ju vara skapligt bra att se efter om nån ser ut att inte ha hunnit kliva på, men nä.

Så där står vi i Långsele med mobilerna, pengar, datorerna och all packning kvar på tåget. Och där står jag på perrongen utan skor. Jag sa alla fula ord jag kom på och var så jävla arg och förtvivlad så jag började grina helt hysteriskt haha.. Christoffer fick låna en telefon av en taxichaufför och ringde SJ, men de kunde inte backa tillbaka tåget för de hade åkt för långt (5 min)?! Blev så arg, vi lever på 2000-talet och tågen kan fan inte ens backa tillbaka, vilket jävla skämt. I alla fall så skulle vi vänta på tåg 92 och hoppa på det och så skulle vi hämta våra grejer i Boden. Vart så jävla sur, tänkte inte åka så långt utan grejerna! Så eftersom tågen skulle stå i Vännäs till kl 8.00 så skulle vi kanske hinna ikapp, men vi var båda så jävla sura så vi skulle minsann få de att vänta på oss där hade vi bestämt oss för.

Vi promenerade runt i Långsele för att fördriva tiden. Klockan halv fem, en timme försenat, kom tåget och vi hoppade på. Vi fick sova i gången, jag, Christoffer och hunden haha.. Hade promenerat hål i sockarna, de var helt gråa och äckliga. Hade så sjukt ont i fötterna så ja.. Jag somnade till typ två minuter men kunde inte slappna av alls. Christoffer fick sjukt ont i magen och tabletterna låg såklart på det andra tåget. Pratade med konduktören och frågade om vi skulle kunna byta i Vännäs men han sa att han inte visste. Då sa jag att min pojkvän har så jävla ont i magen och hans medicin är på det andra tåget så vi måste hinna, och då ändrar han sig och säger att vi är där på en timme.

I Vännäs byter vi äntligen till rätt tåg. Fyfan vad skönt det var att komma dit och ta bort "låset" (silvertejpen) från glashytten och se att alla våra grejer var kvar. Jag var helt bombsäker på att nånting skulle ha hunnit bli stulet. Somnade innan vi ens hunnit lämna Vännäs, och sov fyra timmar. Framme i Boden vid tolvtiden och då bytte vi tåg och sen bar det av hemåt. Kallt var det hemma, men så jävla skönt att komma hem efter den där tågresan alltså!


Hade hål i båda hälarna och småhål i hela sockarna efter att ha varit i Långsele. Sockarna ska vara vita....

Hade jag inte haft Christoffer med mig så hade jag seriöst lagt mig på rälsen och hoppats att ett godståg hade kört över mig, fyfan jag var inte rolig igår.. Nästa gång (förhoppningsvis aldrig igen) så jag fan säga att jag har hjärtproblem som pappa sa, eller diabetes som mamma sa. Jag vill aldrig mer till Långsele.