Jag tror aldrig att jag varit så jävla nedstämd när jag kommit hem från Gävle som jag är nu. Har aldrig känts så jobbigt att åka hem och det finns egentligen inte ens någon speciell anledning till det? Jag pratade med Christoffer om det redan i helgen, att jag kanske skulle åka ner en snabb sväng nästa vecka (vecka 3 alltså). Biljetterna var inte dyra men det blir kanske tjorvigt med skolan. Måste se hurpass mycket det är kvar att göra eftersom fyra av mina kurser slutar nästa vecka.

Kanske åker tisdagen eller onsdagen, och hem på lördagen eller söndagen. Hur som helst missar jag tre skoldagar hur jag än gör, så jag får vänta tills nästa vecka och se vad som ska göras på de kurserna som håller på att avslutas och ta beslut utifrån det, och om biljettpriserna är högre.

Samtidigt känns det lite slösigt att åka då, för det är bara två veckor kvar tills jag ska ner igen då, även om det blir en kort visit det med. Men jag tycker att jag borde klara två veckor just då, för det är inte mycket. Ska prata med Christoffer ikväll och hoppas att han får mig på andra tankar, för han tyckte det var totalt onödigt att komma ner då, fast iofs pratade jag om att komma fredag och åka lördag så det kan jag ju förstå, kanske lönar sig att åka fler dagar, men ändå inte. HOJJ!

Jaja, det blir som det blir. Den här konstiga känslan och nedstämdheten kanske försvinner när jag kommer in i de dagliga rutinerna igen, men just nu mår jag verkligen piss. Känns som att jag har blivit överkörd och sedan påbackad och överkörd igen, totalt förstörd. Varför? Finns ingen riktig orsak.