De flesta som läser min blogg vet att jag har en enorm tandläkarskräck som jag jobbar med just nu. Folk som känner mig vet också att jag har fobi för insekter som kan flyga eller "skada" en. Igår flög det in en geting huxflux i lägenheten och jag fick såklart panik. Det är verkligen en ångestfylld rädsla som drabbar mig så fort jag hör ljudet av surr, det låter fånigt men det går inte att förklara vilken skräckkänsla och panik som de där äckliga djuren framkallar hos mig.

   

Jag höll på att vika kläder och slängde iväg allt och sprang till hallen och gömde mig. Sen stod jag bakom garderoben och kikade fram för att se om den skulle flyga ut någon gång. Getingen började cirkulera runt i lägenheten och jag sprang ut på loftgången och stod där ett tag. Smög in några gånger men stack så fort jag hörde getingen. Efter ett tag gick smög jag in och hörde ingenting, så antog att den flygit ut och sprang och stängde fönstret och fortsatte vika kläder. Så ser jag att den är i köksfönstret, som är stängt så den kan inte komma ut...

När getingen börjar flyga runt i köket får jag panik igen, skrev till Martin på facebook att han skulle komma direkt men han kunde inte. Vågade inte gå ut denna gång eftersom jag måste förbi köket för att gå ut och jag visste inte vad jag skulle göra så jag ringde till Christoffer och tokgrinade. Han blev nog ett gäng orolig innan jag kunde stamma fram att det var en geting i lägenheten som inte flög ut. Han kunde ju inte göra så mycket men sa att jag skulle gå till Patric (grannen) och be honom döda den. Så efter många om och men sprang jag gråtandes ut och knackade på men ingen var hemma.

Ringde Christoffer igen och den jäveln började tokskratta för han tyckte jag var så söt när jag sa att jag satt inlåst på toan med hunden och kunde sitta där tills han kom hem. Tack för stödet! Han fick i alla fall ringa till Martin som skulle komma när han var klar, men jag hörde Patric komma hem efter ett tag så jag sprang dit och så kom han och dödade getingen. Vilken jävla lättnad.

Martin kom över typ precis när Patric hade varit och han frågade hur fan man kan vara så rädd för något så litet men jag ska slänga upp några bilder på svaret så kanske folk förstår mig lite bättre:

  

När jag var ca tre år låg jag i bilen och sov och blev biten av något sådär vidrigt. En stor timmerman. Och det där nypet som något sådär äckligt klarar av att göra är inte nådigt, tänk dig att vara tre år och vakna av att ett sånt där vider biter dig. Så det är timmermannen som i grund och botten är orsaken till min panikskräck för insekter. Jag har (än så länge!!) inte blivit stucken av en geting, bränd av en humla eller någonting i hela mitt liv och det tackar jag fan för, för jag vill aldrig vara med om det! Hoppas folk har lite förståelse när dom vet vilket äckligt djur som orsakat min fobi.