Igår sov jag ensam i lägenheten för första gången. Det var faktiskt lite konstigt! Att somna själv och vakna själv.. Det har jag aldrig behövt göra här i lägenheten. C skulle i alla fall vara i Gävle först efter tre nån gång inatt/imorse så han och killen han åkte med skulle sova på jobbet, eftersom dom börjar kl sju. Hur det nu kan ta sju/åtta timmar att åka till Örebro, hämta en bil, äta och åka tillbaka är jag inte riktigt haj på men visstvisst, han är ju tillbaka i alla fall.

Och det känns konstigt att säga att jag saknar honom bara för att jag inte träffat honom mer än klockan fem på morgonen igår när jag tjatade att han skulle kliva upp till jobbet. Vi är ju faktiskt vana att vara ifrån varandra mycket mer, men det är en annan känsla av saknad just nu. Det är inte den där vanliga att man är så långt ifrån och inte kan göra nått, utan mer bara för att man inte har träffats som det var tänkt typ. Svårt att förklara.

Vi ska i alla fall kompensera med filmkväll och tjocka oss idag när han är hemma :) Om det nu går, med tanke på att det alltid är folk här haha. Nu ska jag ta och rasta och mata vovven i alla fall.