Jag sitter här och mumsar chips och dricker 63 cl alkoholfri cider.
 
Bara för att jag är onyttig så tänkte jag försöka skriva några vettiga ord om teveprogram. Det är så himla mycket om ätstörningar på teve nu. Förra veckan såg jag "Anorexi som livsstil" och idag såg jag andra avsnittet av "Superskinny me". På måndag ska jag se "Jag vill vara anorektisk".
 
Blir anorexi och ätstörningar allt vanligare, och de vill få folk att inse att sånt inte är bra? Är det därför de visar detta på teve? Det måste finnas en orsak ju, dom bombar med anorexiprogram. "Anorexi som livsstil" var helt sjuk ju, om folk som var inne på sajter där medlemmarna var anorektiska och peppade varandra till att inte äta osv. Jag fattar inte att folk vill vara så smala som de är, det är ju inte ens snyggt. Man ser ut som ett levande svältoffer eller nått sånt. Programmet jag såg idag, alltså "Superskinny me", var intressant. Jag har inte sett första delen men fattade de som att det var ett experiment där två tjejer skulle svälta sig i sex veckor. Den ena klarade "bara" fem veckor men hon blev helt konstig efteråt, och tänkte bara på att hon gick upp i vikt. Den andra tjejen gick från storlek 10 till storlek 6 i jeans, och storlek sex motsvarar storlek 0 i USA och passar en åttaåring. Hon fick även på sig storlek 00 som passar en sexåring, men dom var väldigt snäva tyckte hon. Det är ju helt sjukt! Men hon sa att hon hellre är bekväm i en storlek 10 än snygg i en 6a.
 
Jag slutade ju äta en vecka, för de som missat det. Det var dock inte självsvält, utan jag kunde helt enkelt inte äta. Men jag håller med det dom sa på teve, att man blir helt besatt av sin vikt och hur man ser ut. Jag tyckte typ att "åh, va snyggt att jag blir smal" men fan, jag pallade inte göra nånting, var lättretad, hade svårt att koncentrera mig och sov minst 14 timmar om dygnet. Dessutom ville jag inte rasa i vikt sådär, för jag vet att det inte är hälsosamt. Okej att man blir smal, men såhär ser jag ut och det är så jag ska se ut liksom. Jag har gått ner en jeansstorlek så det är knappt så att kläderna sitter! Jag tappar byxorna ju... Dessutom är alla kläder jag köpt i Stockholm (kom därifrån idag) i storlek XS istället för S som jag har i vanliga fall.. Jag har gått upp nått kilo men jag tycker ändå att kläderna är stora. Det är skitjobbigt, vad har jag gjort liksom? Fy på mig, även om det inte var meningen att det skulle bli som det blev.
 
På måndag ska jag se det där programmet iaf, och kolla vad det handlar om. Nu känner jag mig extra fet när jag sitter och smaskar i mig chips så nu ska jag klunka i mig lite cider och sen ska jag ut och cykla eller springa med Nova. Jösses.... Nu hoppas jag att ni tagit till er lite av mina överdrivet seriösa åsikter och tankar om ätstörningar. PÅ ÅTERSEENDE!