Nu vet jag varför jag alltid vill och försöker hjälpa andra. Det är då jag kan koppla bort mina egna problem. Jag har inte så mycket problem, åtminstone inga stora. Man skulle nog kunna kalla dom bekymmer istället. Hur som helst behöver jag inte tänka på dom när jag tänker på andras problem och bekymmer. Det är nog det jag tycker om, att hjälpa folk och inte behöva tänka på vad jag skulle behöva hjälp med.

Men idag (eller nej, just för tillfället bara) är jag sur, deppig och ledsen.