Hitta en gammal kommentar när jag läste gamla inlägg. Den fick mig helt jävla sentimental och plötsligt var det fullt av gamla minnen i hjärnan.



Malin, Malin, Malin. Vet inte vart man ska börja, sluta, eller vad man ens ska skriva. Vi umgicks inte speciellt lång tid, typ ett år eller ett och ett halvt tror jag, ungefär? Och jag vet inte vad som hände, varför vi gled ifrån varandra eller varför det blev som det blev. Men ingen människa har nånsin lyckats få mig att må så bra som den här bruden, hon är helt jävla klockren alltså!



Vi kom så nära varandra på så kort tid, hon blev min bästa vän, hon vart som en syster för mig. Och vi har försökt att ta upp kontakten igen, träffas, prata osv. Men det blir liksom aldrig något mer än så. Och varför, det vet jag inte egentligen.

Kommer aldrig glömma minnena alltså, haha det var verkligen the time of my life. När hon börja kalla mig för Pevvsan och vi var tvugna att hitta ett smeknamn åt henne, och jag googlade på vad man kunde kalla någon som hette Malin för. Så hittade jag Malbas, och det passa henne perfekt haha :D Och när vi cyklade efter den där snygga killen och du satt på pakethållaren, så råkade jag cykla över glas så bakdäcket exploderade och killen kolla typ efter oss och vi höll på att skratta ihjäl oss för att han trodde typ att däcket sprack för att vi var för feta?

Kommer ihåg när du var med mig i skolan, du var alltid så social och framåt, tror alla tyckte om dig fastän dom inte ens kände dig. Har alltid vetat hur du mått innerst inne, fast du alltid låtsas som ingenting. Du var så duktig på att dölja de riktiga känslorna där bakom masken, men när man kände dig tillräckligt bra så visste man hur det egentligen var. Var alltid så rädd för att se dig gå i bitar, visste inte hur jag skulle bete mig. Såg alltid när du mådde dåligt, och ibland sa du det men du verkade alltid ångra dig sen, och drog alltid till med nått så man skulle tänka att det inte spelade nån roll, typ att det skulle gå över ändå.



Och minns du att vi alltid ringde till varandra när vi skulle gå och handla? Kommer ihåg första gången jag inte ringde till dig när jag var och handla, kändes så konstigt och som att nått fattades, vi hade ju alltid ringt till varandra förr. Och kommer du ihåg när jag och Nova bodde hos dig när jag var på praktik på Grans -07? Kommer du ihåg att vi var på Ica och Konsum tre gånger varenda jävla dag i en hel vecka haha? Kommer du ihåg vad duktiga vi var på att laga mat, och när vi lärde hundarna att apportera grillkorv? Haha jag dör.

Och varje gång vi umgicks så var kameran alltid med, och det var jättenoga att vi skulle ta massa bilder. Och jag kommer ihåg den där torgfestivalen 2007, då du åt sockervadd och vi hittade nån typ mjukisdjur som dom hade tagit bort skallen på och stoppningen? Och hur jag alltid skulle fota när du pussade massa träd? Och att vi kallade oss för Bill och Bull, Kylen och Frysen och ja allt vad det nu var? Ibland gjorde vi absolut ingenting när vi umgicks, men ändå kände jag typ att det var det roligaste som hade hänt på evigheter.

Och det är liksom skillnad med dig. Mina gamla vänner som jag slutat umgås med och glidit isär, de saknar jag inte på samma sätt som jag saknar dig. Det är inte tomt i hjärtat när dom inte finns där, men din plats liksom, finns ett hålrum för dig som jag inte tror att nån annan kommer kunna fylla upp. Någonsin. Du måste vara den underbaraste människan jag har träffat i hela mitt liv, du fick mig på så jävla bra humör hur jag än hade mått tidigare. Finns så jävla mycket att skriva, så mycket minnen på så kort tid.



Du var hela min värld, min bästa vän, min syster, mitt allt. Glömmer aldrig våra tider, det var de bästa i mitt liv. Vad som än händer och vart vi än går i livet, så finns du alltid i hjärtat, älskade Malin Sofie Johansson.