I lördags vägde jag mig. Jag blev skitsur, hade gått ner ett kilo på nån vecka. Idag tänker jag tänka om. Varför är jag missnöjd över det? Jag har ju i alla fall gått ner! Spela roll om det är hundra gram eller hundra kilo liksom? Det är en nedgång och det är så det ska vara. Varför jag blev sur var för att jag trodde jag hade gått ner mer under den tiden eftersom jag brukar göra det, så jag räknade nog med minst två kilo.

Nattis skrev en jättebra sak om ett tidigare inlägg som jag skrev:

Nathalie om FEL ATT BLI SMAL IGEN?! NU SKA JAG NÅ DIT!!: Äh! Varför se det som ångest? Går det inge bra? Du var ju jättebra på att peppa mig här när jag skulle ut o springa o behövde pepp! Se det inte som ångest. Se din nuvarande kropp (som du vill förändra) som fakta bara. "Det här är bara tillfälligt, under konstruktion" ;)

Det är verkligen så sant! Allt är liksom "under konstruktion" när jag strävar mot målet som jag har satt upp. Jag ska inte ta förgivet att det alltid går jättebra, men bara man går ner så är man ju på rätt väg.

Eftersom det är så vidrigt kallt hela tiden så har motionen uteblivit många gånger, och det är också en anledning till den lilla viktminskningen. Det spelar ingen roll om jag äter rätt om jag inte motionerar som jag ska. Jag vet ju vad allt beror på, så jag förstår egentligen inte varför jag är så missnöjd hela tiden?