16 dagar kvar till frihet

Det känns inte som att det är sexton dagar kvar till studenten. Och bara två veckor kvar till studentbalen. Jag har nog inte riktigt fattat det ännu, för jag borde egentligen vara superstressad som jag alltid är, men faktiskt inte. Har gjort klart arbete på arbete och har nu bara två stycken kvar, men det känns inte så.

Ikväll eller imorgon skickar jag in min engelska bokrecension. Har inte fått tillbaka min rapport så den hinner jag inte bearbeta igen, betygen läggs på måndag. Och jag orkar inte anstränga mig nå mer, vet ändå att jag inte får bättre än godkänt pga hur höga krav läraren har. Känns jävligt surt när man vet att man kan bättre, att ett godkänt ska stå i betygen fast man vet att man hade haft bättre betyg med en annan lärare. Sen har jag bara en uppgift kvar i webbdesign som jag ska göra klart på fredag. Sen är jag klar med allt i skolan, men det känns inte så.



Mina slutbetyg kommer prydas av massa G och det är klart att det är trist, men jag har glidit på ett bananskal genom hela gymnasiet för att jag har varit så skolless. Det har jag varit sen åttonde klass typ, och jag har verkligen inte orkat anstränga mig på gymnasiet. Tror inte jag fått bättre än godkänt på ett enda prov nu i trean, förutom webbdesignprovet. Det är synd att man inte orkade lägga krut på proven och uppgifterna nu när det hade behövts, men det är som det är.

Just nu önskar jag bara att jag skulle få hitta mig ett arbete så att man kan börja tjäna sina egna pengar. Jag vill flytta, skaffa lägenhet, nya bekantskaper och försöka komma på vad jag vill göra här i livet, samtidigt som jag vill stanna i trygga Gällivare och bo kvar hemma och veta precis vart jag har alla och vilka vänner man har. Men jag har bestämt mig, om jag får jobb så flyttar jag, det finns så mycket att upptäcka och jag vill göra det medan jag är ung. Gällivare står alltid kvar, och min familj kommer alltid att vara min familj. Hur de än ställer sig till att jag vill flytta, så vet jag att de stöttar mig och att de vill att jag ska ta chansen medan jag är ung, för jag kan alltid komma tillbaka när jag än vill.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0