Måndag och tisdag har varit superbra dagar, för en gångs skull. Sådär så man känner att typ ingenting kan gå fel. Bara därför vaknade jag på fel sida idag och när det bara kunde bli bättre så vart det ju tvärtom. Känner mig rätt uppgiven, hmm... Av en hel del anledningar faktiskt.

Tidigare i år kände jag en massa ångest för att gå ut skolan, jag ville helt enkelt inte. Rädd för vad som ska hända i framtiden och sådär eftersom jag inte har en aning om vad jag vill göra efter skolan. Hade äckligt med ångest alltså! Sen, för bara typ kanske två veckor sen(?) så kände jag en lättnad över att det snart är slut. Såg fram emot det riktigt mycket, att slippa allt jävla plugg och istället få sig ett jobb och kanske slippa den här hålan.
 


Nu är jag tillbaka på ruta ett igen. Drunknar i skolarbeten, har ingen tid/ork för att plugga körkortsteori och jag VILL verkligen ha ett körkort innan jag går ut skolan men det ser ju inge lovande ut. Har sökt några jobb och det har känts bra, men så imorse när jag vaknade klickade jag mig in på Arbetsförmedlingen direkt och kollade jobb. Då kände jag att, inte kommer ju jag få något jobb? Varför skulle de vilja anställa mig, av alla som söker? Jag har ingen erfarenhet eller någon praktisk utbildning till något. Ett enda mörker. Jag vill så mycket, men det känns jobbigt att inte ha makt över att kunna bestämma hur det ska bli. Min framtid ligger i händerna hos de jag söker jobb hos.

Det är så himla mycket som går i kras om jag inte skulle få ett jobb där jag vill. Allt som man har planerat för, det kommer inte att funka. Och jag vet att mitt liv kommer vara tvunget att ta en stor vändning då, vilket inte alls är något som jag vill. Det är det sista jag vill.

Men vad kan man göra, mer än att söka med ljus och lykta, hålla tummarna och hoppas på det bästa? Jag kan inte intala mig själv något annat än det. Nu ska jag försöka se positivt igen, kämpa mig genom skolan och ta dagarna som det kommer. Mer kan jag faktiskt, tyvärr, inte göra.
 

---

Nu ska jag lägga mig under täcket och invänta samtal av C när han kommer hem, som förhoppningsvis inte blir så långvarigt eftersom han ska upp och jobba imorgon. Kanske är jag snäll och ställer klockan och ringer och väcker honom, jag är ju ändå så ledig och kan somna om och sova hur länge jag vill.