Kanske man bara ska pausa ett tag? Lägga allt på sidan och leva lite sådär omedvetet? Kanske är det vad som krävs? Det hjälper inte att gå runt och noja, det gör det faktiskt inte. Kanske ska man sluta se framåt så mycket, och bara leva i nuet? Kanske jag ska sluta planera så sjuhelvetes mycket, och stressa inför allt när det kanske inte går som tänkt? Kanske jag skulle må bättre av det?

Javisstfan, jag stänger av halva hjärnan (ungefär) och lever lite nu. Jag ska utomlands snart och då ska jag bara leva för dagen, inget tänka framåt och inget planerande. Tror det blir jävligt nyttigt för min del!