Idag är det fyra år sedan jag och Christoffer träffades för första gången. Just idag är vi på bröllop för min kusin gifter sig, så det här inlägget är tidsinställt, bara för att jag kände att jag lära skriva det just idag. Kanske har jag skrivit det förut, men då gör jag det nu igen i såna fall.
 
Den 14 juli 2008 träffades vi första gången, och vi hade börjat prata med varandra i telefon av en slump 5 dagar före det. Det första jag tänkte när jag såg honom var att jag skulle ställa mig på kö, för han skulle vara min en dag. Inte nu men om några år kanske. Någon gång i livet i alla fall. Det är så töntigt när jag tänker på det, att jag tänkte så alltså. Jag hade så sjukt svårt för att komma ihåg hans namn så jag kallade honom för 08:an (för en Gällivarebo är Gävle och Stockholm väldigt nära varandra haha) när jag pratade om honom ;) Till slut blev det en vana att säga 08:an om honom, fast aldrig direkt till honom såklart för han visste ju inte att jag aldrig kom ihåg vad han hette, men jag hade iaf svårt att sluta kalla honom det när jag väl hade lärt mig hans namn haha..

Vi träffades varje dag fram tills den 18 juli då jag åkte till Gävle med pappa och lillebror. Det lustiga var att Christoffer bodde i Gävle, och det hade jag ingen aning om när jag träffade honom första gången. Vi träffades 24 och 25 juli i Gävle när Christoffer kom tillbaka från Gällivare. Den 25 juli på kvällen lämnade jag och pappa av Christoffer vid busshållsplatsen när han skulle hem, och jag, pappa och min bror åkte vidare mot London dagen efter, utan att jag visste om jag någonsin skulle få träffa den där pojken igen.
 

Massa bilder som för mig påminner om den sommaren och när vi pratade/umgicks
 
När vi landade i Sverige igen efter Londonresan var han den första jag ringde. Sen dess pratade/smsade vi varje dag tills han kom upp till Gällivare när vi hade höstlov i oktober, och det var då vi blev tillsammans. När jag hälsade på hos honom för första gången och förstod hur jävla dålig täckning det var ute i skogen hos hans pappa, kan jag bara skratta åt alla gånger han har stått ute på vägen i timmar den där sommaren, bland alla mygg för att prata med mig i telefon. Tills vi insåg att man faktiskt kan ringa från hemtelefonen då, för då kunde han vara inomhus haha..
 
Vi har hunnit med en hel del tillsammans sen den där dagen sommaren 2008. Idag, fyra år senare, är vi sambos. Jag är envis och har en vilja av stål ja, vilken tur att jag alltid får som jag vill, det gick bara lite fortare än vad jag hade trott ;)