Sitter i soffan och färgar ögonbrynen i brist på annat. Var påväg att lägga mig för två timmar sen men kom på att jag hade glömt kvällsrasta hunden så då blev jag irriterad och så blev det att jag satte mig här istället. Jag har försökt söka lite jobb, men blir så irriterad på mig själv och på allt verkligen.
 

Det var inte det här jag flyttade ner till! Känner mig så sjukt less, har fan gått arbetslös i ett år och det är inget som händer. Gävleborg har störst andel arbetslösa i hela jävla Sverige, varför ska det vara så just där jag har bosatt mig? Det är så orättvist, för jag vill verkligen bo med Christoffer men jag tänker inte gå hemma hur länge som helst. Jag har redan gjort det alldeles för länge. Jag vill inte flytta härifrån eftersom jag vill bo med honom, men det verkar ju som att jag måste det om jag ska få nå jävla jobb.. Känns inte så kul att söka jobb halvhjärtat för att man måste, men som sagt - man måste ju. Sen är det så sjukt höga krav på allt, fattar ingen att det är massvis med arbetslösa ungdomar här och att man måste börja någonstans först för att kunna få någon erfarenhet?
 

Varenda en i Gällivare som gick ut samtidigt som mig har typ fått jobb, och här sitter jag i en lägenhet på Kastsjö och försöker få dagarna att rulla på så gott det går. Jag uppskattar inte ens dagarna längre känns det som, bara försöker fördriva tiden för att Christoffer ska komma hem och jag ska få nå mänskligt sällskap. Det är ju inte direkt så man träffar folk när man sitter hemma, och jag har inte bildat mig nån egen umgängeskrets här nere, för jag är ju som sagt i princip alltid på hemmaplan. Men vad ska man annars göra liksom? Inte direkt så man går runt på stan och söker nytt folk haha... Men får man jobb så får man ju kontakter och lär känna folk, och när jag börjar träna med hunden på klubben så lär jag ju känna folk där. Men just nu är jag bara så less. Det är såna här dagar som jag vill tillbaka till Gällivare, då jag saknar att man alltid kunde sysselsätta sig fast man inte förstod det då.

Det jag stör mig mest på är ändå att jag inte vet vad jag vill göra här i livet? Alltså jag har inte ens en riktlinje att gå efter, hur drygt är inte det.. Vill jag jobba? Vad vill jag jobba med? Vill jag plugga? Vad vill jag plugga? Det är helt tomt i skallen, vad har jag ens hjärnan till? Hojjaaaa, ge mig ett jobb som jag trivs med, någon? Och som gör att jag kan bo här med min karl. Vill ta med mig mitt pick och pack (och honom) och flytta tillbaka till Gällivare fan. Och då är det illa vill jag lova mina damer och herrar! För därifrån har jag velat flytta sen jag var 15, och nu vill jag typ tillbaka? I alla fall ikväll/inatt..

Ikväll vill jag härifrån, åtminstone en vecka eller två. Fast kommer ju sakna ihjäl mig efter min karl, men jag behöver lite "semester" från allt det här tråkiga. Blir nog att prata med mamma imorgon och sen boka biljetter! Är ju ett par veckor kvar tills jag ska upp men ska boka nu och så får jag räkna ner.