alltså åååh, nervöst. inte länge kvar nu.

först var jag jätteglad, seriöst hur glad som helst och inget kunde göra det dåligt, sen blev jag nervös till tusen verkligen, sen kom ångesten från ingenstans. varför ångest liksom? sen igår kom en såndär känsla av att jag-bryr-mig-inte-för-det-kommer-ändå-inte-osvosv... fram till idag då lina och issa fick mig att inse att nej nu kommer jävla onödiga nervositet och ångestkänslorna samtidigt.

ska vi byta känslor med varandra?