Idag är det fyra år sedan jag och Christoffer träffades för första gången. Just idag är vi på bröllop för min kusin gifter sig, så det här inlägget är tidsinställt, bara för att jag kände att jag lära skriva det just idag. Kanske har jag skrivit det förut, men då gör jag det nu igen i såna fall.
 
Den 14 juli 2008 träffades vi första gången, och vi hade börjat prata med varandra i telefon av en slump 5 dagar före det. Det första jag tänkte när jag såg honom var att jag skulle ställa mig på kö, för han skulle vara min en dag. Inte nu men om några år kanske. Någon gång i livet i alla fall. Det är så töntigt när jag tänker på det, att jag tänkte så alltså. Jag hade så sjukt svårt för att komma ihåg hans namn så jag kallade honom för 08:an (för en Gällivarebo är Gävle och Stockholm väldigt nära varandra haha) när jag pratade om honom ;) Till slut blev det en vana att säga 08:an om honom, fast aldrig direkt till honom såklart för han visste ju inte att jag aldrig kom ihåg vad han hette, men jag hade iaf svårt att sluta kalla honom det när jag väl hade lärt mig hans namn haha..

Vi träffades varje dag fram tills den 18 juli då jag åkte till Gävle med pappa och lillebror. Det lustiga var att Christoffer bodde i Gävle, och det hade jag ingen aning om när jag träffade honom första gången. Vi träffades 24 och 25 juli i Gävle när Christoffer kom tillbaka från Gällivare. Den 25 juli på kvällen lämnade jag och pappa av Christoffer vid busshållsplatsen när han skulle hem, och jag, pappa och min bror åkte vidare mot London dagen efter, utan att jag visste om jag någonsin skulle få träffa den där pojken igen.
 

Massa bilder som för mig påminner om den sommaren och när vi pratade/umgicks
 
När vi landade i Sverige igen efter Londonresan var han den första jag ringde. Sen dess pratade/smsade vi varje dag tills han kom upp till Gällivare när vi hade höstlov i oktober, och det var då vi blev tillsammans. När jag hälsade på hos honom för första gången och förstod hur jävla dålig täckning det var ute i skogen hos hans pappa, kan jag bara skratta åt alla gånger han har stått ute på vägen i timmar den där sommaren, bland alla mygg för att prata med mig i telefon. Tills vi insåg att man faktiskt kan ringa från hemtelefonen då, för då kunde han vara inomhus haha..
 
Vi har hunnit med en hel del tillsammans sen den där dagen sommaren 2008. Idag, fyra år senare, är vi sambos. Jag är envis och har en vilja av stål ja, vilken tur att jag alltid får som jag vill, det gick bara lite fortare än vad jag hade trott ;)

Isn't it amazing how a person who once was just a stranger,
suddenly means the world to you?

Nobody is perfect until you fall in love
 

Ditt namn kommer alltid att få mitt hjärta att slå

There's nothing I could say to you, nothing I could ever do
to make you see what you mean to me

Kärlek är att offra sig för varandra, att göra saker även fast man inte tycker om det men bara för att man vill göra det för den andra. Kärlek är att bry sig om vad den andra vill, vad den andra känner, att inte utnyttja situationer och att inte ta någon förgivet. Kärlek är en bergodalbana, där det hela tiden går upp och ner. Kärlek är att gråta i någons armar, att berätta saker som man inte berättar åt någon annan, att bli omhållen på natten, att sakna fast det var tio minuter sedan man sågs. Kärlek är att skicka och få gulliga sms, och samtal då man bara ringer och säger jag älskar dig och sedan lägger på.

Att skratta tills man tappar andan, tjuvnypas och att gå varandra på nerverna med flit, bara för att få kunna skratta åt det efteråt. Det är jag och du tillsammans, just här och just nu. Att krypa upp i dina armar är en av mina favoritsaker att göra. Det är känslan av trygghet som jag får från att ligga bredvid honom som gör att mitt hjärta slår ett slag extra.

I bruise easily so be gentle when you handle me
There's a mark you leave like a loveheart carved on a tree
I bruise easily, you can't scratch the surface without moving me underneath

I know that without him I wouldn't feel like this, nothing ever makes me feel like this.
Wouldn't be the same if he went away and I keep on counting every breath I take, every little breath. I wouldn't be the same if he went away.

Jag undrar om du vet
hur mycket du betyder,
den enda som någonsin fått
alla ord, alla känslor
att falla ur mig

och snart, får jag andas kärlek igen

Jag måste bara säga att jag har världens bästa pojkvän, på riktigt. När det inte är min dag och jag är sur och fräser över minsta lilla och fast jag vet att han nog helst skulle tejpa igen munnen på mig och låsa in mig i klädkammaren och mata mig en gång om dagen, så slutar han inte säga hur bra och fin jag är och hur mycket han älskar mig. Han vet hur han gör mig arg men han vet också hur han ska bete sig för att göra mig glad igen. Och, han vet hur han ska göra så att det inte går att vara sur på honom.



Det är nästan lite tokigt hur man kan ha svårt att förstå att allt är som det är. Kan fortfarande inte förstå att vi faktiskt bor ihop, även om det ändå på ett annat sätt känns helt naturligt. Jag har glömt bort hur det var med distansen, fastän det inte har gått så lång tid ännu. Jag trodde ju aldrig att vi skulle ta oss igenom de här åren på avstånd och det trodde inte han heller, men vad fel man kan ha ibland. Fast jag fattar fortfarande inte hur vi gjorde.. To truly love something, you must first give it a chance to fail. If it survives, it is going to be stronger than ever. Distance is pure proof of this, and forever we will love if we survive.

Kärlek handlar inte om hur mycket man kan få utan hur mycket man kan ge. Det handlar inte om att ge upp utan att hålla fast, och det handlar inte om hur man säger ”jag älskar dig”, det handlar om hur man visar att det är sant. Det handlar om att kunna lita på varandra och att kunna skratta och gråta tillsammans. Det handlar om att dela minnen och att dela på allt som verkligen betyder något. Det handlar om att ligga vakna nätterna igenom och prata om precis allt och alla. Det handlar om att vara ett fastän man är två och att dela ett helt liv tillsammans. Det handlar om att bråka och bli sams och om att ha roligt åt sånt som andra inte alls kan förstå. Det handlar om att kunna ringa när som helst på dygnet och om att betyda mest för någon annan. Det handlar om att kunna säga jag älskar dig varje dag, utan att det någonsin förlorar sin betydelse.



Ibland är jag sådär fånigt lycklig över att jag fått uppleva så många viktiga stunder med just den här pojken, att vi har plöjt oss igenom alla svårigheter och motgångar, och att det faktiskt är min hand som han håller i, och att det är mitt namn som står bredvid hans på lägenhetsdörren. Ja, ni vet, sånt där som man kan fundera över ibland när hjärnan är tom på annat. Ungefär som den är nu då.
 
Det är så svårt att sätta ord på allt, det är kanske inte meningen att man ska kunna göra det heller, för kärlek går ju inte att ta på precis. Jag vet inte riktigt varför jag ens försökte skriva något när det inte går, men ibland så kommer det bara automatiskt, utan att man egentligen vet varför man försöker, som sagt.

Every once in a while someone comes into your life and you’ll wonder how you ever lived without them.
That’s love.

Jag kan vara vad som helst så länge jag är det med dig,
för i en värld av dårar så letar alla efter någon som förstår ♥

Du är min kärlek. Jag älskar dig.

Det känns fel att hundra mil ska skilja oss åt, igen.
Jag älskar dig.

Even though everything has changed since then, I still love you the same.
Du kommer alltid att vara min knodd, du är bäst ♥

Volim te celim svojim srcem ♥