måndagar är alltid värst
Love is not an attraction and it’s even not a kiss,
it is the pain you get when someone you really miss
Måndagar är så förbannat jobbiga, vi går 9.40-15.55 och vi har lunch redan vid elvatiden. Så man hinner ju hungra ihjäl innan man slutar. Har inte gjort mycket vettigt idag, varit i skolan mest hela tiden då.
Linnea kom förresten förbi en snabbis efter skoterkursen och väntade på bussen, sen hoppade jag i duschen och ringde Christoffer och nu väntar jag på att han ska ringa en sväng när han kommit hem.
Imorgon slutar jag redan 12.50 har jag för mig. Det konstiga är att idrottslektionen inte ens står med på mitt schema? Jag har ju läkarintyg på att jag inte får vara med men jag är där ändå så jag får närvaro, nu börjar jag fundera över om jag ens behöver det? Linnea kommer iaf till stan efter fem imorgon, så då ska vi kila en snabb sväng på stan :)
Och sanningen är den att jag är lika lycklig som jag känner mig olycklig. Och det är bra jävla mycket nu för tiden. Hela tiden. Jag vet att jag är lycklig innerst inne men det enda jag känner just nu är absolut ingen lycka, det är ren olycka. Jag har gått och lagt mig innan 22.00 flera dagar under förra veckan för kvällarna är fan värst, jag klarar helt enkelt inte av att vara vaken för att jag mår så dåligt hela tiden. Jag önskar att det kunde vända, men det kommer det inte göra ännu på ett tag. Jag måste helt enkelt härda ut. Men aldrig någonsin föreställde jag mig att det skulle bli såhär svårt.
it is the pain you get when someone you really miss
Måndagar är så förbannat jobbiga, vi går 9.40-15.55 och vi har lunch redan vid elvatiden. Så man hinner ju hungra ihjäl innan man slutar. Har inte gjort mycket vettigt idag, varit i skolan mest hela tiden då.
Linnea kom förresten förbi en snabbis efter skoterkursen och väntade på bussen, sen hoppade jag i duschen och ringde Christoffer och nu väntar jag på att han ska ringa en sväng när han kommit hem.
Imorgon slutar jag redan 12.50 har jag för mig. Det konstiga är att idrottslektionen inte ens står med på mitt schema? Jag har ju läkarintyg på att jag inte får vara med men jag är där ändå så jag får närvaro, nu börjar jag fundera över om jag ens behöver det? Linnea kommer iaf till stan efter fem imorgon, så då ska vi kila en snabb sväng på stan :)
Och sanningen är den att jag är lika lycklig som jag känner mig olycklig. Och det är bra jävla mycket nu för tiden. Hela tiden. Jag vet att jag är lycklig innerst inne men det enda jag känner just nu är absolut ingen lycka, det är ren olycka. Jag har gått och lagt mig innan 22.00 flera dagar under förra veckan för kvällarna är fan värst, jag klarar helt enkelt inte av att vara vaken för att jag mår så dåligt hela tiden. Jag önskar att det kunde vända, men det kommer det inte göra ännu på ett tag. Jag måste helt enkelt härda ut. Men aldrig någonsin föreställde jag mig att det skulle bli såhär svårt.
Kommentarer
Trackback
