Kanske så skriver jag alldeles för lite om mina tankar här i bloggen, kanske alldeles för mycket. Det finns saker som hände förra året som jag saknar, hatar, ångrar och älskar. Det var så mycket som förändrades förra året, det mesta är jag ändå glad för.

 

Det finns två tjejer som gled ifrån mig rejält under senare delen av förra året. Det är dom nog båda medvetna om. Två riktigt fina tjejer som jag mer än gärna hade haft kvar närmare i vänskapskretsen, mer än allt annat. Men alla förändras och man kan inte hålla ihop på samma sätt livet ut, det är något man måste inse.
 

   

Något jag är glad över är att jag och Michaela fått mycket bättre kontakt, vi har trots allt inte känt varandra och umgåtts så jäkla länge. Visst har vi haft några catfights men det blir ju lätt så när vi är surpillor båda två!
 

   

En sak jag är säker på är att jag inte hade klarat mig igenom året utan Linnea. Hon är den som alltid har funnits där och aldrig lämnat min sida. Vi har haft många otroligt roliga stunder tillsammans förra året och jag hoppas att vi håller ihop i flera år framöver. Jag är så glad att vi har blivit så bra kompisar som vi är. Linnea är min klippa, en riktig stjärna! 
 

   

Några andra jag saknar att umgås med är killarna i min och Linneas "flock". Vi blev som en liten flock sista terminen och hittade på saker tillsammans. In på de första veckorna under sommarlovet höll vi ihop men som vi förstod så gick vi isär sedan. Det var så mycket annat att fokusera på och det var svårare att hålla ihop när man inte längre skulle gå i samma klass och träffas i skolan. Men med dessa pojkar har jag fått många goda skratt! 
 

   

Och förra årets bästa nykomling i min bekantskapskrets är ju ändå Christoffer. Vi började som kompisar och absolut inget mer, trots det råkade vi båda i skit för det och jag vet att det började rulla runt en del (falska) rykten om oss. Jag har aldrig haft så lätt att prata med en kille som jag hade med Christoffer, efter att vi umgåtts bara några gånger (vi tog nattpromenader tillsammans under sommaren) så hade jag nog berättat om halva mitt privatliv åt han, och då visste jag ju knappt vem han var. Ändå litade jag fullt ut på honom. Jag hade inga planer på att vi skulle bli mer än kompisar men det slutade med att vi blev tillsammans under vintern, något som inte heller verkade vara så uppskattat i ryktesväg. Christoffer är en underbar människa och jag har aldrig ångrat att det blev som det blev.
 
Visst finns det fler människor som stått mig nära under året, familj, släkt, fler vänner osv. Och även om inte alla är nämnda så är det ingen som är glömd. Alla små insatser betyder något, alla de jag känner betyder något. Året 2008 lärde mig också att jag hellre gör saker som jag senare kommer att ångra än att jag sitter och ångrar att det finns vissa saker som jag inte gjorde. Och herrejösses vilket djupt blogginlägg det här blev.. Hoppas ni stod ut.
 

   

Oavsett vad så är 2008 nu bara ett minne blott (men ett minne jag kommer leva med resten av livet) och nu är det dags att fortsätta på samma spår och göra även 2009 till ett oförglömligt år.