Igår natt dog min pappas morbror Tore. Han blev 74 år gammal tyckte jag att pappa sa. Som jag förstod det så hade han fått en stroke och när han låg på sjukhuset hade han fått hjärtstillestånd men dom lyckades få igång hjärtat igen, dock hade han fått så mycket skador i hjärnan att dom var tvugna att stänga av respiratorn.

Tore bodde i Kalix med sin fru Lisa. Förut hade dom en vit liten hund som jag lekte med nån gång när jag var där. Det är länge sen jag träffade Tore sist, minst 3-4 år sen tror jag faktiskt men det kanske till och med är fler än så. Tore och Lisa har en dotter som heter Stina, hon väntar sitt andra barn nu. Tore var en glad och sprallig människa och det är tråkigt att han har gått bort, även om inte jag hade så bra kontakt med honom. Jag hoppas att han får det bra nu.

För drygt 1½ vecka sen skulle hans syster, min farmor, ha fyllt 81 år. Vera hette hon, hon blev 77 år gammal. Tiden går så fort, det är snart 4 år sen hon dog men än idag tänker jag ofta på henne. Jag saknar henne så mycket! Min älskade farmor. Men nu är hon och hennes bror Tore åter hos varandra igen, precis som när de var små.

Vila i frid, Tore.
- Hjärtat svalnar då morgonen gryr, drömmen försvinner och man inser att verkligheten styr..