Det är så jävla konstigt att du inte verkar förstå nånting, eller att jag tror att du förstår mig (ibland) och sen är det jag själv som inte förstår dig över huvudtaget. Just då förstår jag dig, men alltid så händer nått som får mig att fundera, och bli osäker. Egentligen kanske det är mitt fel, men du vet att jag är överkänslig, du vet allt. Ändå så blir det såhär, varför? Jag förstår ingenting, men jag önskar att jag gjorde det. Vad vill du? Vad vill du mig? Vad vill du andra? Ibland vet jag inte hur länge jag orkar mer, ibland vet jag inte ens om jag orkar mer, inte om det ska vara såhär.
 

Det är varning för ras, gå så förstiktigt du kan
Dina ögon kan krossa min värld som stenar mot glas
men trots att jag har sagt det flera gånger
& att du till och med vet om det
så är det som att du inte ägnar en tanke åt det alls