Då var man hemma i Gällivare igen för första gången sedan 12 juli. På nå sätt känns det nästan overkligt haha, inte van att vara borta så länge. Men på nå sätt känns det sjukt tråkigt, för jag kommer inte se Vittersjö igen på ett tag som det ser ut nu. Hoppas bara att Christoffer får veta lite bättre hur det blir med jobbet så man kan planera att han kan komma upp hit också.

Tänkte på det när vi åkte uppåt från Skåne, när vi började närma oss Gävle. Jag kände mig hemma. Det är lite lustigt egentligen, men när vi körde förbi ställen som jag känner igen namn på, som jag vet vart dom ligger i förhållande till Gävle, när vi kom till Valbo och sen när vi åkte mot Vittersjö, ja då kändes det som att jag var på hemmaplan faktiskt. Och egentligen är det väl inte så konstigt med tanke på hur ofta jag är i Gävle, men det är lite lustigt ändå.



I alla fall så lär jag bara tala om att våran lördagskväll slutade i diket för mig och Christoffer! Dessutom så låg underredet på en sten och framdäcken i lösjord så det bara spann när Christoffer försökte backa loss oss, vi satt där vi satt helt enkelt. Och jag provade knuffa på också, men inte gick det heller. Säkert 20 minuter höll vi på innan han hitta fäste och kunde backa upp. Stackars pojken sov nog orolig sen för han var rädd att han hade kört sönder bilen, men ingen större skada skedd :)


Trodde att det skulle bli lätt att åka hem igår. Det kändes så, hade ingen ångest alls som jag brukar ha, enda tills vi satt i bilen påväg in mot stan. Öberg och Sebbe var också med och vi åkte lite tidigare så vi snurrade runt i stan och sådär, sen kom tåget jättetidigt och jag la in min väska och sen stod jag ute på perrongen med dom ett bra tag. Fast det var med en klump i magen som jag klev på tåget trots allt. Har sovit seriöst typ hela vägen enda tills tågbytet i Boden. Iaf större delen av resan, så skönt för det gick fort då, hade ont i magen för den dryga tågresan. Men det gick bra! Men jag är sjukt trött nu, så ska nog ta mig en liten powernap nu ;)