Herr Centipede på sommarbete vid stugan i somras

Jag kom på här för nån dag sen hur mycket jag ångrar att jag slutade rida, hur mycket jag ångrar att jag inte började igen när jag insåg att jag ville. Jag saknar verkligen stalltiderna, saknar tiderna på hästryggen och ja, det var så himla länge sen nu.
 
Sen kom jag på att min kära "syster" Lina faktiskt har egen häst ju, så jag bad henne att be sin häst vara snäll och låta mig rida någon gång här framöver. När är såklart ett mysterium, det får vi se. Blir väl ute i skogen så att ingen ser mig och hur retard jag är, efter alla dessa år kommer jag nästan bara ihåg hur man får stopp på en häst... 8'D Men jag är peppad, nåndag ska jag upp på hästryggen igen och lära mig!