Jag läste något för ett tag sedan som jag blev lite irriterad över så jag känner att jag är tvungen att skriva några ord om det. Det handlade om nån som inte tyckte att varannanvecka-barn hade det bra, att man är en "tillgång" varannan vecka, att "barnbollning" är vuxenegoism, att barn inte ska behöva "hatta runt", att det inte är bra för barn att anpassa sig efter olika regler och rutiner varannan vecka osv. 

När man skaffar barn är väl inte planerna direkt på att separera, men om man gör det så har ju såklart båda föräldrarna lika rätt till barnet/barnen, varför ska man genast anta att ena föräldern ska ha barnen och sen ska den andra få ha dem varannan helg eller nått sånt. Vad är det som säger att barn mår bättre av sånt? Och vilken förälder skulle vilja ge upp sina barn frivilligt? Barn älskar väl sina föräldrar lika mycket och det är klart att man vill träffa den ena lika ofta som den andra då och man behöver ju både sin mamma och sin pappa. Och båda föräldrarna har ju rätt i att träffa sina barn såklart. Om avstånden är långa kan jag dock förstå att man gör på annat sätt, eller om det är nått annat som gör att man inte kan ha varannan vecka. Man kanske är i den åldern där man själv kan välja vilken förälder man vill bo hos och hur ofta, men i det här inlägget menar jag annars, om man är för liten för att kunna välja det.

Jag har varit varannanvecka-barn sedan jag var tre år, fram tills det jag flyttade hemifrån när jag var 19 år, i 16 år alltså. Lika länge har min lillebror varit varannanvecka-barn. Jag har aldrig mått dåligt av att vara det, aldrig nånsin. Jag och min bror har varit lika mycket hos mamma som hos pappa och även om inte rutinerna har sett exakt likadana ut så har ju vi anpassat oss efter dom och vi har ju haft en "tydlig" vardag, och inte behövt må dåligt över nått. Det är på det här sättet vi har vuxit upp. När jag och min bror blev äldre fick vi ju välja om vi ville göra på något annat sätt än att bo varannan vecka men vi var så vana vid det, och vi mådde aldrig dåligt av det.

Varför jag blev irriterad var för att personen som hade skrivit det inte ens varit varannanvecka-barn själv, så varför ens uttrycka sig om något man inte har nån erfarenhet av? Det är väl klart att man som barn kan må dåligt över sina föräldrars separation (beroende på vilken ålder man är, hur mycket man "fattar" osv) MEN det beror inte på att man blir varannan-vecka barn och att man faktiskt får träffa båda sina föräldrar lika mycket. Det är väl ett känsligt ämne men varför ska man uttala sig om något man inte har erfarenhet av, blir så irriterad..