Idag fyller min lilla lilla lillebror 18 år. Helst av allt hade jag önskat att jag befann mig i Gällivare nu, och till helgen, för att kunna vara med och fira honom. Men jag sitter hemma i Bomhus, tyvärr. Hur som helst kan jag inte förstå att han redan är 18 år, men i och för sig är jag inte riktigt van vid tankarna om att jag faktiskt är 20 år.

I mina ögon kommer han alltid att vara 10 år, kanske 15 år ibland, det bara är så. Han kommer att vara den där lilla lillebrodern som jag åkte skidor med på lovet, åkte bob hos mormor och morfar, lekte "vem hinner först" med när vi sprang till bilen och skulle sätta på oss bilbältet, bråkade om vem som skulle sitta i framsätet i bilen, som jag slog ut tänderna på i tvättstugan, som jag tvingade att låta mig alltid bestämma när vi lekte och som jag knuffade åt sidan när vi tävlade "vem hinner först" i trappan, då han sedan ramlade ner och slog sig och fick åka till akuten och limma igen såret nedanför ögat.

Men vi är inte riktigt som andra syskon, vi har aldrig bråkat som mina kompisar alltid gjorde med sina syskon. De slogs, skrek åt varandra och slängde grejer på varandra, det har aldrig jag och Jonathan gjort när vi har varit ovänner. Det med att jag slog ut tänderna på honom var i en lek, och det gjorde jag av misstag och vi båda skrattade åt det. Jag har alltid varit storasystern som velat skydda min lillebror, och det är jag nog än idag. Jag är nästan lite glad att jag inte längre bor i Gällivare så jag slipper se honom ränna runt på krogen nångång, för nej jag vill inte se min lillebror full. Han är fortfarande 10 år i mina ögon som jag sa, och ingen vill se en tioåring full :D

Grattis världens bästa lillebror på födelsedagen!