Vaknade och trodde det var söndag, men ingen pojk vid sidan om mig så jag började fundera. Kom på att det var måndag så jag kikade på klockan och trodde den var strax efter åtta och tänkte att Christoffer hade försovit sig för jag hörde att han var hemma. Men så kisade jag med ögonen (ja jag har apkass syn) och såg att det stod 6 och inte 8. Så då höll jag istället på att ramla ur sängen innan jag klev upp...

Har nu varit uppe med Christoffer i 45 minuter och han har käkat frukost. Nu blir det att sitta i soffan ett tag innan han åker till jobbet och jag sover någon timme till. Jag vet inte vad som hänt med honom senaste tiden, från att ha varit helt död på morgonen när vi bodde ute i Bergby (och när han ännu bodde hemma), till att kliva upp före klockan, och att kliva upp utan att jag ens väcker honom en miljon gånger (utan överdrift) som jag alltid gjort förut. Skönt för mig om inte annat! Han kanske har lärt sig att det är roligare att vakna om man fått sova ett par timmar som man verkligen behöver? ;) Fast förr spelade det inte ens nån roll om han gick och la sig klockan åtta, han var helt död på morgonen ändå..