Första springturen på alldeles för länge. Nog känner man ju att man lever! Har varit så bekväm senaste tiden och bara tagit promenader, vilket i och för sig är bättre än ingenting men man känner ju sig hur mycket duktigare som helst om man är ute och springer än om man bara går.

Varvade mellan att springa och gå som vanligt, och får skylla mig själv att jag varit lat för min tid är försämrad med lite över en minut sen sist jag sprang. Men eftersom jag är en "otränad löpare" så kommer jag kunna komma ikapp min gamla tid, och förbättra den rätt mycket utan problem :) För nu är min kondis verkligen på 0, och jag tog ut mig till max idag, var så nära på att spy när jag klev innanför dörren.

Ska verkligen försöka ta tag i det här nu igen, för det behövs. Men jag är alldeles för duktig på att tänka negativt när jag är ute och springer, tänkte ge upp flera gånger idag och tänkte att jag inte orkar osv. Måste få bort såna där tankar, för jag drar bara ner mig själv. Men när man sprungit sträckan klart så är jag oftast nöjd hur som helst, spelar inte så stor roll på tiden för jag har ju i alla fall varit ute och sprungit. Jag har ett mål nu som jag vill nå och sen har jag ett lite mer drömmål längre fram. Bara att sätta igång!