Åhhh vilken ångest, jag är så blödig. Har nyss sagt hejdå till Christoffer som får skjuts till stationen av Isak. Så nu blir jag ensam hela morgondagen, och två nätter. Jag har en klump i halsen och sitter typ och smågrinar, och det är egentligen så löjligt för det handlar om kanske ungefär 40 timmar så ser jag han igen? Men det är det att han är såå långt bort!! :( Och så är jag lite nervös också. Eller ganska nervös, illamående. 

 

Det är första gången jag är hemma själv så "länge". Visst har jag sovit ensam nån natt då och då, när Christoffer varit ut och kommit hem på morgonen typ, sovit nån annanstans eller somnat i datastolen/soffan. Men då har han ju funnits inom Gävle i alla fall. Jag har ju hunden hemma, men när jag åker härifrån då är Christoffer helt själv. Så nu får jag känna på ungefär hur han har det. Ser inte fram emot det.. Kan inte gå några promenader på kvällen eller nå, tycker inte om att gå ute själv i mörkret när ingen är hemma.

Har skrivit en to do-list för morgondagen så jag har något att göra. Det är en del! Så jag kommer nog vara sysselsatt :) Och ikväll ska jag kika på teve och bara ta det lugnt, sen kanske slå på nån film innan läggdags.