Det händer bara andra

Förutom att Christoffer har tatuerat sig idag så har det inte hänt så mycket. Vi har varit i Ockelbo med Leif, hos Christoffers farmor. Hennes man försvann igår när han var och fiskade, och har ännu inte hittats. Så hela gårkvällen funderade man över vart han var, vad som hade hänt osv. Eftersom dom hittat båten, men inte honom.. Usch, kunde inte somna igår utan låg och vände och vred på mig. Funderade över vart han var, om det regnade på honom, om han frös osv. Och på Christoffers farmor, som förmodligen låg i sängen och inte kunde sova.

Det är ju den där ovissheten, man vill ju få reda på vad som hänt. Vart finns han nånstans? Det känns så overkligt, man tror inte att det här ska hända någon man känner, inte någon familjemedlem till en närstående. Sånt här händer bara andra. Jag var gråtfärdig hela tiden vi var hos Rigmor, det är så fruktansvärt hemskt att se folk ledsna, uppgivna och förtvivlade.

Vi åkte till Sjöbacken och stod och tittade när dykarna från Kustbevakningen var ute på sjön. Kändes så sjukt att stå där och veta att han förmodligen finns nånstans i närheten, men ingen vet vart. Jag hoppas verkligen att de hittar honom så snart som möjligt, han har varit borta alldeles för länge nu.. Snälla, kan inte någon bara hitta honom?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0